För min del hade jag ingen tanke på att ta upp den moraliska aspekten på Damirs straff. Jag ville bara framhålla dels att det inte är alldeles lätt att bestraffa eller behandla människor jämlikt om man inte har mycket tydliga bestraffningskriterier, och dels att man bör vara ytterst noga att man så att säga har lagen bakom ryggen (dvs följer alla gällande regelverk, i detta fall lagar, SSF-stadgar, klubbstadgar) när man bestämmer ett straff.

Johan Swahn anser att det tidigare beslutet var moraliskt riktigt. Jag tycker man snarare borde säga, att beslutet var moraliskt riktigt FÖRUTSATT att det följde gällande regelverk. Vi kommer visserligen här delvis in på filosofiska frågor och värderingsfrågor, men för min del anser jag att en bestraffning ALLTID bör följa gällande regler för att kunna anses moraliskt riktig.

I motsats till Swahn anser jag, att en handling (t.ex ett bestraffningsbeslut) kan vara 1) laglig och moraliskt riktig, 2) laglig och moraliskt oriktig eller 3) olaglig och moraliskt oriktig. Allternativ 4 - olaglig men moraliskt riktig - finns inte i min bok. Däremot anser jag att man ibland kan ha skäl att handla olagligt och moraliskt oriktigt.

Jag påstår inte att jag har rätt. Swahn och hans gelikar kan anse t.ex att ett straff som möjligen inte följer gällande regler eller lagar är riktigt, eller att en kvinna som utsatts för grov våldtäkt har rätt att slå våldtäktsmannen i huvudet med en hammare.

Riktigt svårt blir det när det gäller gränsfall. Om person A ska skjutsa person B till sjukhus i sin bil, och måste köra med 50 kms överhastighet för att B ska överleva, så gör A sig skyldig till en olaglig handling. Men är handlingen (att köra med 50 kms överhastighet) moraliskt riktig eller oriktig? För mig är handlingen moraliskt oriktig, eftersom A med en så stor överhastighet sannolikt riskerar livet på sig själv, på B samt på eventuella medtrafikanter. Men den är ändå befogad, eftersom den innebär den enda möjligheten att rädda B. Andra kan tänka annorlunda.

Många anser att straffskalorna i lagstiftningen är för lindriga. Men ytterst få skulle väl ändå tycka att ett utdömt straff som inte följer straffskalorna (gällande lag) skulle vara moraliskt riktigt? Om man inte följer gällande regler och lagar när man utdömer straff finns risk för att människor behandlas synnerligen ojämlikt. JSK-styrelsen är ingen rättsinstans, men samma principer bör gälla alla organisationer som kan mäta ut straffpåföljder.

Här ska jag för säkerhets skull betona, att jag ingalunda påstår att styrelsens ursprungliga straff (böter, senare avstängning) skulle varit olagliga. Det står inte i min makt att bedöma detta. Men för att straffen helt säkert ska riktiga bör man noga utreda huruvida de verligen följer de regelverk som gäller.

Om moral kan man som sagt vara av olika åsikt. Men jag tycker ändå, att den som anser en bestraffning vara moraliskt riktig, oberoende av om den följer lag eller inte, är inne på en tvivelaktig väg.